Nu vet du hur det känns.

Ja det har vi pratat om idag (bland annat). Min stödtjej var orolig över barnen, hon behövde verkligen fundera över om hon inte behövde göra en orosanmälan. Det är ju allas plikt, även om dom har rejäl tystnadsplikt så har dom liksom du och jag en PLIKT att göra anmälan vid oro. 

 

Jag kan absolut se varför och även tycka själv att det borde ske MEN... hur fan gör jag med mannen? Han kommer ju så förstå att det är jag som gjort anmälan och då kommer han ju bli rosenrasande...
Hon skulle absolut inte göra något innan vi pratat om saken, men så småningom så kommer det säkert bli så.. Usch jag vill inte vara här då det sker..

 

Så vad gör mannen som får stödtjejen orolig..?

Han hotar med att höjer handen och hotar med att slå. Gormar och skriker och hotar verbalt. Tar tag i, sliter i, drar i.
Han har hittils ännu inte KLAPPAT TILL HÅRT men han gör "små" tjuvnyp. Knäpper till, snärtar med handduk, trycker ner i golvet.  ABSOLUT INTE OKEJ.

 

Men min fråga är varje dag: Varför går han inte på mig istället för barnen?