Händelsefullt
Ja vilken vecka jag får genomleva. Det har hänt så mycket denna vecka och förra veckan, så veckan känns mer som år.
Kvinnojouren i måndags. Mycket nyttigt som vanligt.. men inser mer och mer saker där man är helt normaliserad. Jag blir lika förvånad, förvirrad, förbannad, förjävlad varje gång jag kommer på nya saker.
Sen röjdes oron om barnen igen. MIn stödtjej hade kommit fram till att hon vill göra en orosanmälan. Jag förstår givetvis varför och jag har ju gått in i det här medveten över att det skulle kunna hända. Men jag blev livrädd. För hur ska mannen ta det när han får veta? Vi bokade ett möte idag, och hela dagen igår var en pina. Mådde så dåligt och natten sov jag två timmar. Släpade mig till kvinnojouren i morse. Mådde så illa och skakade. Kom in och möttes av min stödtjej. All kärlek till henne. Hoppas hon vet att hon verkligen gör så stor nytta. Senare ramlade en tjej från soc in. Jag var så stressad men med hjälp från stödtjejen så förklarade vi för soc-tjejen hur det ser ut för barnen. Soc-tjejen sa att det utan tvekan var så pass allvarligt att det normalt sett skulel göras en anmälan och utredning, men nu skulle vi gå lite andra vägar för att inte mannen ska behöva veta JUST NU att det är jag som kommit med infon. Vi skulle försöka få hjälp till mig istället och jag helt "enkelt" tar med mig barnen vid eventuell flytt. EFtrsom mannen har delad vårdnad behöver han alltid bli informerad när det gäller barnen men såklart inte när det gäller mig. Så soc skulle då alltså flytta på mig och barnen följer med.
Vi bokade in ett nytt möte på fredag tillsammans med den här soc-tjejen som företräder Barn, och så skulle de komma en från avdelning Ekonomi och en från avdelning Vuxen. Det är väldigt uppdelat alltihopa hos soc. Så ska vi se vad jag behöver göra och vad jag kan få hjälp med.
Så det händer alltså en hel del och jag hänger inte med, men det kommer leda till det bättre så jag är redo att slänga mig ut i det okända. Det är förjävla tufft och kommer va skitobbigt.. Men nu eller aldrig!