Nu vet du hur det känns.

Trött, orkeslös, prestationsångest. På dagen är jag så trött. Hjärnan går på högvarv, man ska tänka på allt man gör, tänka på konsekvenserna. Man ska göra saker på rätt sätt, annars kan det kvitta. Jag kan sitta (när jag är ensam) framför tvn, en hel förmiddag. Och skulle du sen fråga mig vad jag har kollat på, så har jag ingen aning. Jag sitter där jag sitter. Tittar på tvn. Men ingenting går in. 
Vissa dagar så kommer jag inte ur soffan, men måste tvinga mig ibland, för jag har ju saker jag BÖR göra. Saker som jag bör göra för att underlätta för mig själv när mannen kommer hem. 

 

På kvällarna, eller som nu, på natten går hjärnan fortfarande på högvarv. Jag har sån olustkänsla i kroppen. Rastlös i hela kroppen, stressad. Sova går inte.

 

Jag skulle kunna dö för lite lugn o ro i kroppen. Kunna slå mig ner i soffan och slappna av. Lägga mig i sängen och sova, avslappnad. Ta hand om mitt hem, på mitt sätt, som jag vill, utan att behöva tänka på alla konsekvenser.