Och hur är det med dig?
Usch. Jag har såna problem med mig själv.
Jag kan verkligen inte ens tänka på hur jag själv mår i allt det här för jag är så rädd att jag ramlar igenom. Och det går verkligen inte när jag har mina älskade barn att ta hand om.
När jag pratade med min stödtjej i fredags så pratade vi först om vad som hänt sen sist, sen röjde hon ju sin oro om barnen, och självfallet så grät jag, men kunde ändå berätta och diskutera om dom.
Sen kom frågan helt utan förvaring: "Och du, hur mår du själv?" Och jag bara kände hur nån slog undan fötterna för mig. Jag höll på att få panik. Jag kan inte hantera den frågan, jag kan inte vara ärlig i den frågan. Jag kan inte låta nån få veta hur jag mår. Vad händer med barnen om jag trillar igenom?
Jag kan inte låta det hända..
Jag kan verkligen inte ens tänka på hur jag själv mår i allt det här för jag är så rädd att jag ramlar igenom. Och det går verkligen inte när jag har mina älskade barn att ta hand om.
När jag pratade med min stödtjej i fredags så pratade vi först om vad som hänt sen sist, sen röjde hon ju sin oro om barnen, och självfallet så grät jag, men kunde ändå berätta och diskutera om dom.
Sen kom frågan helt utan förvaring: "Och du, hur mår du själv?" Och jag bara kände hur nån slog undan fötterna för mig. Jag höll på att få panik. Jag kan inte hantera den frågan, jag kan inte vara ärlig i den frågan. Jag kan inte låta nån få veta hur jag mår. Vad händer med barnen om jag trillar igenom?
Jag kan inte låta det hända..